Hej !
Nyss hemkommen från Italien och full av erfarenheter och upplevelser från detta för oss nordbor så annorlunda land.

Vi , Berno och Marie Fält, Ing-Marie och jag anlände redan på onsdags morgonen till Malpensabanan, Husqvarna fabriken hade träningsläger och visning av sina nya modeller. 449 med BMW motor gjord i Taiwan, hemskt hur det gått sen 1988. Torrt och varmt, och stenhård bana.

Så skulle inte lördagen bli, men det kommer jag till, under torsdagen och fredagen anslöt alla de svenska förarna och arrangörsklubben jobbade med banan. Administrationen runt arrangemanget hade dom glömt bort och kaoset var ett faktum redan innan besiktningen, nu visade det sig att Italienarna har ett annat sett att se på kaos, för dom verkade det snarast vara ett normal tillstånd. Långt om länge kunde cyklarna börja besiktigas och alla svenskar klarade deras mycket underligga besiktning. Vi kunde gå till nattvila med en viss ängslan då väderleksrapporten sa att det skulle regna tävlingsdagen.

Träningen började enligt plan, utan regn men slutade i hällregn. Endast en träning kunde genomföras för nu stod banan och depån under vatten. Arrangören hade max otur och regnet avtog inte något föränn fram åt eftermiddagen. Då hade beslutet att tävlingen skulle genomföras med ett enda heat där alla förarnas resultat gälldes tagits, första start blev kl 1400 med klass + 66. Startrakan stod helt under vatten vilket skulle visa sig förödande.

När starten gick var det bara Berno Fält som kom iväg hyfsat, Stig Andersson och Helmut Blahush stod bara några meter ut i vattnet med motorstopp och Jan Isgren segade iväg tillsynes kraftlös (huvudmunstycket hade lossnat och låg i botten på förgasaren) Helmut kom snabbt igång och Stig kom i gång tre varv senare. Då hade Berno efter tre bra varv på en åttonde plats plötsligt fått stopp, Jan segade vidare. Till slut var alla i mål men det räckte inte till mer än 5 plats trots att Helmut kört in det mesta.

Till + 60 klassen start hade arrangören fått ordning på startgrinden och alla kom iväg hyfsat, bäst iväg kom Sören Johansson som höll sig runt åttonde platsen hela tiden. Sölve Lindersson och Lasse Ingvarsson malde på lite längre ner emedan Hans Astorsson stod i värsta backen med sörja i trotteln. Trodde det skulle vara kört men Hans visade prov på en fantastisk lagmoral och plockade ur trotteln och rengjorde den ( hur fan lyckades i den skiten är ett under) får igång maskinen och tar sig imål. Ansträngning skulle räcka till ett guld pga en britt fått 50 straffpoäng. Man skall aldrig ge upp !! Alla i laget förtjänar min och allas beundran STORT GRATTIS gubbar !

+50 plus drog iväg med Jörgen Ahlström i pole position och dom andra hängde på, såg ut att bli Grand slam men vår Herre ville annat. Jörgen tappade bromsen till bakhjulet ganska snart och inte nog med det efter ett tag sa bränslefiltret adjö och han stod still. Joffa hade då kontakt med täten men nått hade hänt med hjälmmössan, dyngan på hjälmen var så tung att mössan kasade fram över ögonen och sikten försvann. Nu kämpade Göran på med Tommy Johansson hack i häl, Thomas Öhlund malde på i de nedre regionerna heatet igenom. Jörgen visar också prov på enastående laganda genom att avlägsna det trasiga bränslefiltret och med ena handen hålla ihop slangdelarna och tar sig helt slut i mål. Soppan räckte till en meter över mållinjen. Tyvärr räckte inte ansträngningarna till mer än en femteplats, hade Jörgen klarat sig utan missöde och vunnit heatet hade det sannolikt blivit guld även där.

+35 "pojkarna" visade sig var mest otursföljda, Tommy Karlsson kom inte ens från startlijen och Lars Hedenskog "dränktes" bokstavligt i startböjen. Det tog halva heatet att få igång Hedlundaren igen. Göran Carlssons och Pompe Perssons ansträngning var till igen nytta. Göran blev trea i heatet och Pompen lite längre ner, men som sagt alla måste över mållinjen.

Många valde att lämna Valpensa tidigt, själv startade jag den öppna tävlingen dagen efter på en inledningsvis mycket blöt bana men, tro det eller ej, det dammade på eftermiddan. Startgrinden funkade bristfälligt på lördagen och ännu sämre på söndan. Min gick inte ner så jag var block sist iväg, blev som Sören säger, väldigt ivrig av detta missöde så när jag kom i fatt kö gruppen tänkte jag hoppa förbi dom i branta utförsbacken vilket var ett icke övertänkt beslut. Jag landade i bakhjulet på en minst sagt överraskad holländare och slog i kull med följd att styre och reglage kröktes och jag for ner om backen långt över och före maskinen. För säkerhets skull lyckades jag öppna tanklocket med benet och tanken tömdes emedan jag klättrar tillbaka, det var dj..... brant. Besviken och med förlorat självförtroende var det bara att packa ihop. Synd för banan var det roligaste jag kört någonsin.

Nu visade det sig att mitt i eländet fick jag kontakt med en Italienare som äger, förmodligen, Europas största samling maskiner och han bjöd till visning under måndagen. Vi och Rauno Astikaenen med Rikard Bruzelius hade en helt otrolig måndag, men det blir en artikel om det i tidningen senare i år.

Nu tackar jag för mig avseende ledare , jag har upplevt de trevligaste människor och många platser under mina år som ledare och har haft mycket roligt ! Nu skall jag bara köra classic cross och se till att mina söner Kristian och Marcus gör det samma.

Vi ses på banorna 2011

Kuno Larsson

Lag-VM 2010 - GULD till 60+ laget
Sören Johansson (bäste svensk), Sölve Lindersson, Hans Astorsson och Lars Ingvarsson.