Körteknik - Motocross

· Att ta en kurva snabbast möjligt är en utmaning! Många faktorer bestämmer hur fort det går. Grepp, körställning och trottelkontroll är några av ingredienserna. Den tid vi ägnar åt att finslipa denna teknik är emellertid väl använd. När vi väl behärskar konsten att svänga kommer kurvorna att bli våra bästa vänner - det är nämligen här som vi finner de största möjligheterna till omkörning!

 

 

 

Text Christer Kernell
Foto Ingegerd Johansson

 

 

Del 3 KURVTAGNING

· Körställningen. . Innan vi gör oss redo för första böjen ska vi stanna upp och repetera det vi lärde oss i första artikeln. Körställningen är nämligen inte minst viktigt när det gäller kurvtagning. En sak som kan hjälpa oss att hitta rätt är om vi tänker på att sträva efter så låg tyngdpunkt som möjligt. Detta betyder i praktiken att vi sitter långt fram på sadeln och har tyngden vilande på yttre fotpinnen. Vilande betyder i detta fall inte att vi ska vila foten. Istället lägger vi tyngd på fotpinnen - med trampdynan, inte med hålfoten.

Det är viktigt att vi är avslappnade, men vi bör inte sitta så tungt att vi inte kan absorbera eventuella "vägbulor" med armar och knän. Om vi spänner oss eller vrider på oss kommer cykeln inte att gå "vår" väg och vi tömmer våra krafter i onödan. Istället strävar vi efter att bli ett med cykeln och känner att den får leka under oss. Tänker vi på att tillämpa rätt körställning kommer vi att få uppleva glädjen av köra en cykel som "dansar efter vår egen pipa" - inte minst i kurvorna.

· Armbågarna. När vi ändå är inne på det här med körställning. Hur håller vi armbågarna? Vi måste framförallt se upp så att vi inte tappar den armbåge som pekar utåt i kurvan! -Häng dom högt... f.låt, -Håll den högt! Om vi inte håller ytterarmbågen uppe kommer vi ofrånkomligen att vrida oss utåt i kurvan med påföljd att vi hamnar utanför jämviktscentrum - och vi är inte längre överens, min cykel och jag. Den andra armbågen har jag inte sagt så mycket om. Hur vi håller den faller sig ganska naturligt.


Låg tyngdpunkt, långt fram på sadeln och armbågen upp
   

Benet framåt och tårna mot himlen

· Benet. . De flesta crossåkare föredrar att ta hjälp av benet vid kurvtagning - det känns naturligt. Att tillämpa Valentino Rossis kurvteknik fungerar inte här. Vi har därför innerbenet utsträckt och låter foten stryka över marken. Men kom ihåg, benet ska peka framåt, liksom fotsulan. Om vi inte riktar tårna mot himlen är det lätt hänt att vi stukar foten.

Det finns två teorier om varför man sträcker ut benet. Några menar att benet används som motvikt - helt enkelt för att hålla balansen. Andra menar att skälet till att man sträcker ut benet i första hand är för att förbereda en fotning - att snabbt kunna stötta upp cykeln om det skulle bli nödvändigt. Enligt experterna (läs skribenterna av boken*) är det detta sistnämnda som gäller. Det är med överkroppen vi håller balansen - inte med hjälp av ett flaxande ben! Befinner vi oss bara i centrum av balanspunkten och har överkroppen mot färdriktningen så räcker det.

När är det då dags att ta foten från fotpinnen? Många gör det i god tid före kurvan... redan i depån! Nej, skämt åsido. Om vi anammar åsikten att vi använder benet för att förbereda en fotning så behöver vi ju inte sträcka ut benet föränn situationen blir aktuell. Oftast sker detta just i övergången mellan bromsande och gaspådrag. Det är här som framhjulet kan tendera att glida ut. Av samma skäl flyttar vi snabbt tillbaka foten på fotpinnen igen när behovet upphört. Om vi inte är snabba nog kommer vi att finna att vi sitter för tungt på sadeln. Detta blir vi bryskt varse när vi i utgången av kurvan känner ojämnheterna fortplanta sig i akterspegeln. Alltså, benet utsträckt för så kort stund som möjligt!

I höghastighetskurvor är det kanske nödvändigt att stå upp, speciellt om det är kuperat. Bäst är då att stå med bägge fötterna på fotpinnarna och ha tyngd på framhjulet. Då håller cykeln spåret och knäna kan effektivare parera ojämnheterna.

 

· Val av växel. Vare sig vi står eller sitter är det bäst att köra på en och samma växel genom hela kurvan vilket kräver att vi har petat i rätt växel redan från början. Själva kurvan tar vi sedan så mjukt som möjligt. Varje plötslig hastighetsändring - retardation eller acceleration - leder till förlust av värdefullt grepp. Av detta skäl bör vi låta bli kopplingen i kurvorna - det är nämligen svårt att beräkna resultatet av ett alltför häftigt gaspådrag. Om det handlar om en doserad kurva med en yttre jordvall kan det löna sig att utnyttja denna. Det ger bra grepp... men har nackdelen att göra vår kurvradie längre. Det längre spåret föredras ofta av fyrtaktsåkarna.


Jordvall och yttersväng föredras av fyrtaktsåkare

   


Balansprov eller expressväg?

· Djupa spår. Att det kan uppstå djupa spår i innerkurvor är alla överens om. Men hur vi betraktar dem kan det råda skilda meningar om. Somliga ser dem som "räliga" balansprov. Andra som "expressvägen" genom kurvan.

Ett vanligt problem är när en förare är för aggressiv och kommer in för fort i kurvan. Lyckas han då inte med att placera bägge hjulen i spåret uppstår problem. Det är därför viktigt att från början anpassa hastigheten. När vi väl har planterat hjulen i spåret ser vi till att bibehålla farten! Detta betyder vanligtvis att vi lägger på lite gas. För mycket, och framhjulet klättrar ur spåret, för lite, och vi tenderar att falla inåt i kurvan. Om spåren verkar vara för djupa och vi riskerar att fastna, undviker vi självklart detta spår!

· Bromsa eller gasa. Som du märker är det inget frågetecken efter denna underrubrik. Fast det skulle ha kunnat vara ett utropstecken. Vaddå, bromsar och accelererar vi inte allihopa?.. det är väl inget konstigt med det? Ja, håller vi oss till att göra detta och endast detta, så är allt väl. Då kan vi sluta läsa här. Men om vi kommer på oss med att göra något mittemellan - bör vi få en tankeställare och läsa vidare.

   
   

· Bromspunkt. (BP). Denna punkt ska vi spana efter. Men var finns den? Jo, det är den punkt där vi går från acceleration till inbromsning. Det kan vara före en kurva, ett hopp, ja, innan vilket somhelst hinder som kräver fartminskning. Nybörjare gör ofta misstaget att bromsa för tidigt och så gasar man lite till och så bromsar man igen... Detta gör inte körningen säkrare, tvärtom. Cykeln uppför sig mycket bättre om vi går direkt från acceleration till inbromsning och vice versa. Öva dig att hitta BP, men kom ihåg, panikbromsa aldrig - öva på mjuka, kontrollerade inbromsningar.

· Accelerationspunkt. (AP).Denna punkt liknar den nyss nämnda men handlar istället om var det är dags att släppa bromsen och ge gas. Denna punkt hittar vi oftast i kurvor. Nota bene, här gäller direkt övergång - inget "bromsa-glida-gasa". Om du, efter att ha bromsat färdigt, har för vana att bara "glida" genom kurvan, innan du ger gas, kommer framhjulet att vilja ta en längre väg och du får svårt med balansen.

Vissa kurvor tas bäst genom att gå direkt från hård inbromsning till hård acceleration, men som regel går man från hård till mjukare inbromsning innan det är dags för ett successivt ökande av gaspådraget. Egentligen är det ingen åtskillnad emellan dessa två faser, snarare överlappar de varandra.


Hård acceleration
   

Utnyttjar jag handbromsen?

· Med ett finger på bromsen. Ett misstag som många gör är att inte utnyttja frambromsen. Ofta släpper man den för tidigt. När föraren upplever att farten är tillräckligt låg innan kurvan slutar han bromsa på framhjulet. Men utan effekten av ett bromsande framhjul kommer cykeln att vilja ta ett vidare spår och kurvan blir svårare att ta. Många upplever inte detta som ett problem -vilket kan bero på att man är så van vid att cykeln uppför sig på just det sättet. Men testa gärna. Lägg på lite frambroms i kurvan! Vem vet, kanske är det du som ropar Heureeka! där ute på banan och kommer tillbaks till depån med ett enda stort flin. Studerar vi ett proffs så märker vi att han håller ett bromsande finger på frambromsen ända tills han når AP. I detta ögonblick släpper han bromsen och ger gas. Med framhjulet i rätt riktning och gruset sprutande om bakhjulet ser vi honom sedan klockrent accelerera ut ur böjen.

   

· Bredsladd. Att ta en kurva genom att använda sig av den gamla hederliga "bredsladdstekniken" kan också vara effektivt. Men inte heller här får vi glömma frambromsen! I den här situationen behöver vi dock inte riskera att använda frambromsen för hårt - det sladdande bakhjulet hjälper tryggt till att hålla framänden på plats. Men för att denna teknik ska visa sig vara effektiv så måste bromsandet åtföljas av ett precist avvägt gaspådrag... och i exakt rätt ögonblick. Var inträffar då denna AP? Jo, tillräckligt djupt, minst halvvägs in i kurvan, när själva bredsladden är fullbordad. Att få detta att sitta kräver övning och åter övning. Men tänk på belöningen - känslan av att behärska tekniken!

Om du gör det till en vana att använda frambromsen i böjarna kommer du snart att märka att din cykel blir mer lättsvängd. Styrvinkeln blir nämligen brantare och gör därför cykeln mer kvickstyrd (jmfr med en speedwaycykel). Ja, ja, jag kan hålla med om att det kännas knepigt att använda frambromsen samtidigt som man gasar - bägge reglagen ska ju skötas av en och samma hand! Men vänta nu... detta borde man kunna lösa lätt! Det är ju bara att koppla frambromsvajern till kopplingshandtaget och tvärtom... fast det är klart, då kanske man får problem i starten?!.. Nä, det blir nog till att öva istället! Hepp!

 

 

 

 

*Artikeln är grundad på boken "Pro Motocross... Riding Techniques" av Gary Semics


Bredsladdsteknik

Publicerad 16-Mars-2006

 
© Christer Kernell "Bra i gasen" #260